(direkt kopierat ur blogg)
Bokstavligt alltså. Eller, alltså, det händer på riktigt. Dame, inte för att jag inte vill släpa mitt förflutna, men jag vill inte att det ska dö.
Men jag kommer inte kunna gråta heller, det blir bara en tyst beklagan. JAg kommer inte ens att sakna henne, det kommer inte bli tomt efter henne. Hon är bara en del av mitt liv, av mitt förflutna som slits ifrån mig.

Mindre kryptiskt sagt - ännu ett av mina djur har dött. Inte för att döden i sig skrämmer mig. Jag har sett död, K dog i mina armar (det lät väldigt dramatiskt) -bara ett exempel. & hey, har man djur är det en del av allt. Det är bara att - snart har jag bara minnen kvar, allt det fina från mitt förflutna dör (& det fula, ja, det har jag redan huggit bort- bara ärren kvar)

Umh.. behövde bara skriva av mig lite .